måndag 13 augusti 2007

Sagan

Det var en gång en flicka som bodde någonstans i det kalla sverige , hon hade ett jätte bra liv , iallafall till ytan. Denna flickan klarade av att gå igenom eld och vatten med ett leende på läpparna. [ja hon var nog modigare än jesus] Hon gjorde allt , precis allt för sin familj , alla de nära och kära. Hon lade aldrig en tanke på sitt egna bästa, eller ibland kunde hon lägga en ansiktsmask och tycka att "idag har jag gjort något för min hälsa". Tanken som alltid fanns i hennes huvud var: Bara alla andra mår bra så. Denna tanken fick hon spottad tillbaka i ansiktet gång på gång. I skolan [Bara klasskamraterna får ett bra betyg så är jag nöjd] fick hon nöja sig med lägre betyg när det gällde att arbeta i grupp , eller själva betyget på att arbeta i grupp fick hon högsta men arbetet som gjordes i gruppen fick hon låg. -Varför? Denna flickan med mörkt hår såg hellre till att sina partners i arbetet fick ett bra betyg och hjälpte dom så gott som det gick och lät de ta äran för hennes ideér. Vilket hon ångrar nu när hon vet att det enda hon får tillbaka är ett slag i ansiktet. ( inte ett slag med knytnäve, oh nej , värre! Inte ens ett Tack! )
Att försöka få en vuxen människa att må bra är inte lätt, försöka stoppa alkoholintaget och försöka få denne vuxna människa att få ett självförtroende så hon förstår att alkohol inte behövs är inte lätt att ha bärandes på sina axlar, det vet denna flickan om. Men hon försöker dag in och dag ut. Då hon får ett resultat av allt sinnesslit så håller det i max 1 vecka sedan är den vuxna människan inne på samma gamla spår igen. Hennes fadersgestalt är utan hopp, hon fösöker inte få honom att sluta med alkoholen även om han går på hjärtmedeciner, oh nej . Varför ska hon bry sig så mycket om honom ? Han har aldrig visat föräldrakärlek till henne , så varför skulle hon? Honom tar hon so han är, hans klocka tickar mot ja du vet nog vad jag menar. Självklart älskar hon honom, men det är försent nu spelar det ingen roll längre.
Är det så konstigt igentligen att hennes humör oftast inte är på topp? Att hon praktiskt taget lider varje minut i hennes liv då dessa personerna springer en runda i hennes sinne?
När hon gick genom eld och vatten menar jag att denna flickan aldrig visat sin sorg för sitt liv inför någon, inte förrän hon träffade en söt pojke som hon blev tillsammans med för 4 år sen. Han har fått ta emot många utbrott pågrund av hennes mående, han vet varför hon har varit som hon har. Men han har Alltid och då menar jag alltid ställt upp för henne. Hon älskar honom utav hela sitt hjärta och det vet hon att hon alltid kommer att göra!
För några år sedan [innan hon träffade pojken] försökte hon få ett slut på lidandet, men hon tänkte :är det verkligen värt det? Hon ville lära sig att inte ta allt på sina axlar, leva sitt egna liv. Sluta tänka förmycket på hur alla andra har det , ta hand om sin egna ihop klistrade själ istället. Och tack vare hennes underbara vänner och sin älskade pojkvän som nu är hennes fästman har hon kunnat påbörja processen. Hon jobbar hårt varje dag på det, och en vacker dag kommer hon må bra, må så som ska göra! Så även i denna sagan kommer slutet att bli gott fast kanske inte förrän om något år.

Inga kommentarer: